lördag 29 december 2012

Rip Xitoli

Bilden tagen 1½ mån innan han avled. Bra skick förutom såret rakt in i hörselgången
och en liten svullnad. Svullnaden gick upp lite mer efter kortet togs, för att minska ned
med rätt medicinering. Har närbilder på såret, men lite magstarkt.
Lång natt. Xitoli fick ett bett rakt in i örat för flera veckor sedan. Först såg det inte så illa ut mer än att han hade ett jätte jack i början på örat och in i örat. Men sedan fick en infektion fäste och knölen ökade hastigt. Försökte rengöra men fick inte riktigt ut allt.
Jagade veterinärer som skulle vilja dränera och kanske skära upp/bort lite. Åkte in till min veterinär som inte ens ville rengöra det. Men hon skrev ut medicin och smärtstillande. Bad mig köra en kur, öka upp om han inte var bra efter kurens slut och återkomma till henne.
När man väl ringer henne är hon på semester rätt länge. Lyckas via en kompis få tag på en veterinär som skrev ut nytt recept via telefon, då jag dumt nog hade gett bort lite tabletter av Xitolis medicinering för jag trode jag skulle kunnde få ut nytt när det behövdes.
Lyckades övertala veterinären på telefon att skriva ut en annan medicin jag trodde mer på. Vilket jag fick.


Till en början märktes ingen skillnad. Men sedan började såret vätskas otroligt och skiten om jag inte fick ur började sippra ur själv.
Abscessen och infektionen började ge med sig lite. Xitoli piggnade till och hade inge problem att strosa runt i soffan osv.
Flera veckors kämpande började äntligen ge resultat. Nya medicineringen hjälpte bättre. Gav honom lite bättre smärtlindrande än metacam de gånger abscessen rengöres ordentligt. Inga problem alls och allt gick verkligen åt rätt håll.

I förrgår hade abscessen och svullnaden halverat till storlek. Planerna på att ge upp och låta han somna in försvann helt. Men i går gav han upp själv.
På kvällen vid 22-23 när jag kom hem från jobbet, så hade han tappat rejält med vikt och var uttorkad. Gått från extrem livsglädje och kämparglöd till att ge upp hoppet.
Var inge fel på vattenflaskan och han hade inte rört barngröten.
Man har verkligen sett hur han har kämpat och hur mycket liv han haft i ögonen under hela medicinerings perioden. Men nu var allt borta. Så tråkigt när det väl gick åt rätt håll.
Försökte med vätskeersättning i spruta. Han drack lite men ville helst bara bli lämnad ifred.
Försökte med lite gröt men det gick inte alls. Blev en lång vakande natt på soffan.
Låg med Xitoli på bröstet under tröjan för att han inte skulle tappa för mycket värme och känna min närvaro. Runt 6 i morse började hjärtat saknas ned och kort efter fanns inte min underbara kille kvar längre.
Stor sorg. Xitoli har varit en väldigt stor del här hemma. En sådan speciell och varm personlighet är inte varje dag man stöter på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar